Imorse efter simningen provade jag en ny mascara. Eller ny och ny, jag har haft den i handväskan ganska länge som reserv om jag akut behöver piffa till mig. Det visade sig att det var superbra! Vilken positiv överraskning. Nästan bättre än min vanliga Maybelline faktiskt. Från och med idag blir det uppgradering av Oriflame wonder lash mascaran och nedgradering av Maybelline till reserv.

Igår spelade Napoli mot Inter i kvartsfinalen i italienska kuppen. Matchen sändes i Raiuno så jag tyckte att Gennaro förtjänade att se den i lugn och ro. Därför lagade jag en god middag (laxkotletter med sherrysås och ugnstekt potatis), dukade fint, serverade allt med en väl kyld vermentino, dukade av, diskade, serverade efterrätt och kaffe och sa inte ett ord som störde under hela matchen samt eftersnack. Dessutom tvättade jag en maskin och hängde ut. Vid kvällens slut och min insats verkade ha gått omärkt förbi säger jag i ett fåfängt försök till smicker:

- Ikväll har jag väl varit en perfekt fru?

Det hade i denna stund varit lätt för maken att kamma hem pluspoäng i industriell kvantitet genom att säga "du är alltid en perfekt fru". Men eftersom han inte har finkänsligheten att bita sig i tungan innan han säger det han tänker blir svaret:

- Ikväll ja! (stasera - därför rubriken ett ord, på italienska var det ett ord)

Behöver jag tillägga att om jag tidigare hade tyckt att det var ok att han rökte sista cigaretten i fönstret, blev han nu tvungen att gå ut...

I eftermiddags sprack mina favvo-jeans. Jag hade varit på toa och kom tillbaka till mitt skrivbord satte mig ner då jag hörde RITSCH... Pinsamt! Vi sitter ju som i landskap och Antonio, Tania, Jo och Mario kunde liksom inte undgå att bli vittnen till det hela. Tur att de är sympatiska personer med mycket humor!

Det är andra gången jeans spricker bak låret för mig. Jag fattar inte hur det går till!?! Eller jo, det förstår jag naturligtvis spricker de eftersom de är urtvättade och det spänner lite för mycket.

Det tråkiga denna gång är dock att det är mina jeans som jag använder som måttstock för figuren - om jag kan ha dem betyder det att jag är i form och blir de för trånga har jag uppenbarligen gått upp lite för mycket i vikt. Jag behöver ingen våg - mina jeans har gjort jobbet. Nu är jag i valet och kvalet om jag ska slänga dem eller inte. Jag kan ju inte använda dem offentligt längre, men de funkar ju fortfarande som måttstock över midja och rumpa. De får nog ligga kvar i garderoben till nästa flytt i alla fall.

Jag är så nöjd med att jag lyckats få rutin på att röra på mig. Tisdagarnas danslektioner och fredagsmorgnarnas simning känns verkligen i kroppen efteråt så jag hoppas att resultaten snart kommer börja synas utanpå också. Jag måste ju kämpa mot de 33 åren som gör allt de kan för att förfula mig. Igår körde danslärarna med oss som slavdrivare och alla var helt slut när de 90 minutrarna var över. Jag trodde inte innan jag började att det kunde vara så jobbigt att dansa! Fast underbart roligt.

Nu funderar jag dock på hur jag ska kunna träna mera mage och armar och jag skulle vilja hitta något gym som erbjuder nybörjarkurser i boxe eller någon typ av yoga på söndagsmorgnar. En PT har jag tyvärr inte råd med annars skulle det vara ett perfekt alternativ.

Inte för att jag kommer kunna ta mig till havet denna sommar heller troligtvis, men om jag tar en tur till Terme Sensoriali vill jag kunna visa mig i bikini...

Okej att det är lågsäsong nu, men Brunellon är slut och jag har inte fått in den nya 2007an ännu. Dessutom är BÅDA diskmaskinerna i vinbutiken är trasiga. När de rena glasen tar slut kan jag lika gärna stänga...

Hur detta går ihop med att årets budget förutser en ökad försäljning skulle någon gärna få förklara för mig.

Gennaro hjälper Lello med renoveringen av hans gamla lantgård (där vi har magasinerat våra grejer) på helgerna. Som tack för det fick vi igår en nygammal dator av honom. Vår nya gick sönder efter bara ett år och vi ville inte köpa nytt "moderkort", eller vad det nu heter, så vi har använt oss av mammas urgamla men väl fungerande dator. Den har dock nästan inget minne (där är vi lika datorn, mamma och jag) och väldigt smal skärm så vi tog tacksamt emot en bättre begagnad Acer 5210. Lello säljer datorer och hade fått in den trasig av någon som köpt en ny och inte ville laga den gamla, så han lagade den och gav den till oss. Snällt!

Idag har jag med mig badrumsvärmaren till jobbet. Vägra frysa!

 

I torsdags gjorde jag en kladdkaka och baguetter, i lördags gjorde jag en ricottapaj med choklad och syltgrottor, i mådags bakade jag kokostoppar och ikväll tänkte jag baka en mjukpepparkaka. Jag älskar att ha elugn! Gennaro är ganska nöjd han med...

Idag har varit en riktigt rolig dag på kontoret med en massa skvaller och skratt. Min kollega Antonio kommenterade eftermiddagens produktivitet med: "Det här är som när man gick i skolan och läraren lämnade klassrummet och klassen exploderade".

Och snart ska jag gå och dansa salsa! Bättre kunde inte dagen sluta.

Ikväll fick jag med mig tre öppnade flaskor Altesinoviner. En journalist hade provat de nya årgångarna av Caparzo och Altesino hos oss imorse och naturligtvis häller jag inte ut det som blir över om det faller mig i smaken, denna gång "konkurrenten".

Brunello di Montalcino docg 2007, Brunello di Montalcino docg Montosoli 2007 och Brunello di Montalcino docg Riserva 2006. Omväxling förnöjer!

Dessutom hade Gennaro lagat middagen så den stod på bordet när jag kom hem. Lyx! Han ville nämligen äta tidigt och åka till en vän och se på matchen Napoli - Bologna. Som tack har jag precis bakat cocostoppar som han kan njuta till frukost imorgon.

Igår hade jag och maken bestämt att storstäda. Naturligtvis blev Gennaro tvungen att hjälpa Lello med något mycket viktigt och jag blev lämnad ensam med stöket. Fast jag var effektiv som en duracellkanin och hade klockan 17.25 inte mer än dammtorkning kvar. Köket och badrummet sken ikapp, ingen tvätt i korgarna och inget att stryka, golven dammsugna och skurade och alla papper sorterade. Jag kände mig dock som den urvridna trasan jag torterat hela dagen. Därför bestämde jag mig hastigt och lustigt för att ge mig själv en premie så jag avrundade kvällen med 4 timmar på spa. Och gud som jag njöt! Sedan i juni har jag inte haft tid att ta mig till Terme Sensoriali så det var underbart att bada bubbelpool, basta och göra lerinpackning. Det bästa med att bo i Chianciano är nog närheten till denna oas. Och idag är jag full av energi igen. Måste ta mig tid till att gå dit oftare!

Dagens upptäckt är att elementen i butiken inte är påslagna på lördagar. Jag har hållit samma temperatur som Vermentinovinet ska serveras i hela dagen. Under lunchen gick jag ut en stund och det var faktiskt mycket varmare i solen utomhus än inomhus. Men nu är det ingen sol kvar så jag vet inte vad jag ska hitta på för att inte frysa ihjäl under den dryga timme som är kvar av arbetsdagen. Jag hade förberett mig med långkalsonger under jeansen, undertröja och två(!) polotröjor imorse, men det tog inte lång stund innan näsa, händer, rumpa och fötter var som isbitar och de kommer nog inte tina förrän jag kommer hem antar jag. Jag vill att våren och värmen ska komma!

Jag har tur att Gennaro är en modern man. Igår hade jag bestämt med Susy att vi skulle gå och dansa salsa där vår dansskola håller till på fredagskvällar (vägg i vägg med hennes restaurang förresten så det är väldigt bekvämt). Vid 22.30 när jag står i badrummet och fixar till mig, jag målade ögonen och kammade håret, ringer Susy och säger att Bruno inte orkar gå och dansa och att han därför inte vill att hon går heller. Hon kände inte att det var värt att bråka om det så vi ställde in dansen.

Själv skattar jag mig lycklig som inte behöver dras med en liknande mansgris... Jag skulle aldrig fixa att leva med någon som inte ens ger mig friheten att gå och dansa med dansskolan med en väninna - det är ju inte så att vi skulle ut och ragga på disco direkt. Jaja, ingen skada skedd jag gick och lade mig tidigt istället och var pigg som en lärka imorse. Och dansa får jag göra på tisdag.

Till slut ett par bilder på nya köket (sett från hallen):





Delar av gamla köket har liksom bytt sida, annars fick vi inte plats med alla grejer.

Stöket bjuder jag på...

Häromdagen var Gennaro och talade med Mr Ulfane som äger Castello di Fighine om nästa sommars jobbåtaganden. Gubben passade på att fråga om vi skulle vara intresserade av att ta över efter vaktmästarparet som nu går i pension. De tar hand om slottet och ser till att städerskorna städar, att trädgårdsmästarna sköter om parken, att poolen hålls ren, att det förbereds och lagas mat till Mr och Mrs Ulfane de ca 8 veckor om året som de är på slottet. Utöver lönen ingår gratis boende. Det enda negativa med erbjudandet är att man aldrig kan lämna slottet. Naturligtvis har man semester men den ska spenderas där eftersom det inte är helt enkelt att ta in en okänd vikarie att vakta egendomen. Därför sa Gennaro genast tack men nej tack med motiveringen att vi är för unga och att vi i framtiden skulle vilja ha barn och att vi gärna vill resa lite (främst till Sverige) innan vi tar på oss något liknande ansvar.

Gennaro har naturligtvis rätt i att vi inte kan stänga in oss på Fighine, men jag kan erkänna att jag kanske hade velat tänka över erbjudandet innan han sa nej. För jag som borde vara född prinsessa och bo på slott missade nu med en hårsmån till och med möjligeheten att få komma dit som askungen...