I Italien konfirmeras man två gånger, en gång som barn vid ca 10 års ålder efter två års katekism och en gång som vuxen vid ca 18 års ålder efter kortare religionsstudier. I söndags konfirmerades Lucia för första gången.


Gennaro, svärmor, mamma och jag färdigklädda på morgonen.


Mamma, Lucia och jag utanför kyrkan


Utanför porten i väntan på Lucia som byter om.




Lite förfriskningar innan det bar av till restaurangen.




Vito, Francesca, Lucia, Mormor Anna och Farfar Archangelo.


Mimmi Pigg kom på besök och confetti kastades över festobjektet.


Lucia och kompisen Miriam på väg till restaurangen. Klänningen är gjord av Francescas gamla bröllopsklänning.


Tre små gummor.


Mosterewa och Lucia.


Lucia och Miriam.


Lite lek mellan rätterna.


Lite lek med hyrcykel innan vi åkte hem, Lucia och hennes farbror Aldo.


Några vändor av favoritspelet Uno medan finalen i italienska cuppen spelades mellan Napoli och Juventus.


Sista fotot för dagen på en ganska trött liten flicka.

Roligt var att vi var på samma restaurang som vi hade ordnat dagenefterbröllopetfesten på och att jag hade samma klänning som den dagen. Som förresten är klänningen jag bar på min äldsta gudson Lukas dop för 10 år sedan.

Imorgon åker mamma hem efter 10 dagar som gått extremt fort. Hoppas att det inte dröjer tills vi ses igen!

Jag klagar för min kollega Beatrice att jag inte hinner fixa naglarna till Lucias konfirmation på söndag och vips får jag en leverans på eftermiddagen med hennes hemmafixarmanikyrset via vår elektriker som imorse var i Borgo Scopeto och nu befinner sig på Caparzo. Och i lådan hade hon lagt ner både gel, fina lack och bomull. Vilka fina vänner jag har!

... får Sverige komma till Ewa.

Iförrgår fick jag mammas levergryta med potatis och lingonsylt, igår fick jag ärtsoppa flaggpunch och pannkakor och ikväll blir det stekt fläsk med löksås och potatis. Underbart!

Jag är trött. Jag har en fixidé:



eller

Medelhastigheten för att förflytta sig i Rom år 2012 är 15 km i timmen. Detta på grund av all biltrafik. Medelhastigheten för att förflytta sig i Rom år 1700 var 15 km i timmen. Detta tack vare alla hästskjutsar.

När min feministiska sida tar överhanden brukar jag påstå att alla män i grunden är svin och att de ska räknas som sådana tills de bevisat motsatsen. Samt att de måste bevisa motsatsen hela tiden, om och om igen. Listan på bevis på detta kan göras lång, men för att fatta mig kort kan jag ta upp det senaste jag fått uppleva.

Vår granne som vi hade på Ischia ska (skulle) gifta sig om 20 dagar. Allt är klart och nästan allt är betalat (av henne och hennes familj eftersom han är arbetslös och hans föräldrar inte haft råd att hjälpa till). I måndagskväll gör han slut. Hur elak kan man bli!?! 20 dagar innan bröllopet...

Ok, bättre än 20 dagar efter som hände min kollega Beatrice, men ändå. Det är inte direkt ett impulsbeslut.

J-kla svin!

Dagen har bjudit på ett nytt slag i glaskriget på jobbet. Denna gång öppnades danserna av min kollega Mirco som arbetar som exportsäljare. Jag var ju ledig i måndag så han var tvungen att hoppa in i mitt ställe och hålla en vinprovning. I ett mail till mig skriver han två negativa observationer som han och gästerna gjort; att glasen var kalkfläckade och vinet inte höll rätt temperatur. Mailet skickades i kopia till ägarinnan, exportchefen och italienchefen.

Gissa om jag blev glad! Äntligen fick jag ett upplägg att smasha på.

Till saken hör att jag igår förmiddag för tusende gången frågade Stefania om glas som passar till brunello till en vinprovning jag hade för den amerikanska importören eftersom jag inte har några här. På eftermiddagen fick jag sedan en leverans med halvbra glas (som passar till mindre viktiga röda viner) som jag blev tillsagd att bara använda till viktiga gäster, alltså inte till vinprovningar över disk. Precis som om inte alla gäster är viktiga!

Jag kunde i alla fall i mitt svar till Mirco, som i kopia också gick till ägarinnan, exportchefen och italienchefen, passa på att än en gång poängtera att jag varje dag får skämmas och ursäkta mig för att glasen inte passar vinet, att jag inte har några glas till vita viner, dessertviner och grappa, samt att de alla är mer eller mindre kalkfläckade eftersom jag inte har något att torka dem med trots att jag frågat efter det sedan min allra första arbetsdag. Jag njöt i fulla drag när jag skrev ner kritiken jag själv framfört så många gånger inför döva öron. Innan jag skickade mailet tog jag dock bort de hårdaste formuleringarna eftersom jag inte vill bita för hårt i den hand som föder mig... 

Som grädde på moset kunde jag samtidigt påpeka att en av diskmaskinerna inte fungerar som den ska och att vinkylskåpen inte fungerar som de borde och att alla viner är för kalla på vintern och för varma på sommaren eftersom de tvingas stå i rumstemperatur.

Jag kunde dessutom efter fullbordat verk skriva ett mail till min chef där jag listade det som enligt mig behöver göras i vinbutiken inför sommaren för att kunna ge en bättre service.

När jag mötte exportchefen senare tyckte han att jag varit duktig och skrivit ett bra mail. Det känns bra att få lite uppbackning. Hoppas bara att det funkar. Jag har dock mina tvivel.

Nu när mamma är här har jag en egen fotograf. Hon har i princip alltid kameran i högsta hugg så jag tänkte utnyttja detta till max.

Från NH-kursen i söndags:


Jag, Cherry och min lärare Francesco


Cherry och jag provar att komunicera på hästvis.

På missarna:




Vi har varit på spa också, men där fotade hon inget. Idag följer hon med mig till jobbet.

Varför måste man jobba på lördagar? Jag vill vara ledig!

Jag har hemlängtan för katterna är helt ljuvliga.

Och jag längtar mig sprickfäridg tills imorgon för då får jag träffa min mamma efter nästan ett helt år. Det är inte mänskligt att behöva vänta så länge.

Och så längtar jag till södag då jag har natural horsemanship kurs.

Vad härligt att få ha älskade människor och härliga djur omkring sig!

Katterna är killar (tror jag) och de är inte pyttesmå. Den ena lite blygare väger 400 gram och den andra lite modigare 340 gram. Vi provade ge dem mjölk, mjölk med kex och ricotta men det ville de inte ha. Imorse när jag gjorde en tonfisksallad som matlåda provade jag att ge dem tonfisk och det ville de ha! Alltså är de troligtvis redan mjölkavvänjda av mamman. Vår granne vill ha en och vi tar den andra, fast än så länge ska båda bo hos oss. Grannen han en dotter på ett år som inte är särskilt delikat med katten så det är nog bäst att han växer till sig lite och lär sig försvara sig eller smita undan. Ikväll ska vi köpa låda och mat till ungkatter. Sen får vi se hur det går.

Gennaro har hittat 2 kattungar i källaren! Vår granne hade sett en dräktig honkatt hoppa in genom vårt källarfönster för ett tag sen och tyckte att vi borde kolla om hon fött sina ungar där. Och mycket riktigt fanns det två stycken när Gennaro kontrollerade i förmiddags. Men de verkar inte vara nyfödda så hon har kanske tagit med dem dit för att gömma dem. Vem vet.

Jag tycker i alla fall att det är ett tecken på att vi borde behålla en. Vår granne på tredje våningen vill också ha en så de borde inte bli hemlösa. Fast Gennaro vill egentligen ha en certosino (english shorthair, typ sheba-katten). Nu vill jag bara åka hem och titta på dem och prova att övertala maken...

Gennaro ringer till mig och säger att han gått hem tidigare från skolan då han fått magsjuka. Helst skulle jag nu inte vilja åka hem ikväll efterjobbet, vore det helt sjukt av mig om jag tog in på hotell inatt? Eller ringde in en städerska som kan decinfektera lägenheten innan jag kommen hem? Troligen. Men jag HATAR att kräkas och vill absolut inte smittas!

Jag får be till högre makter och hoppas att jag klarar mig.

Igårmorse när jag var på kurs i natural horsemanship fick jag bekanta mig med piskan. Den används ALDRIG för att slå hästen utan som en förlängd arm till tryck och klappar. Den hjälper till att förtydliga de tecken man vill förmedla till hästen och de är inte alls rädda för den. Den är tyngre än de rid- och longeringspiskor som jag tidigare brukat och tekniken att svinga den är annorlunda. Jag fick med en hem som jag kan träna med att få in rätta knycken och ikväll ska jag rocka loss tänkte jag. Stackars Gennaro tror att jag blivit fullkomligt galen.

Ikväll ska jag till frissan tänkte jag. Gennaro ska jobba så jag äter en pizza hos Susi och passar på att klippa en bit och göra slingor. Det känns lite roligare med ljust hår på sommaren och den 20e maj ska Lucia konfirmeras. Då vill jag vara fin.